blew.blogg.se

Det kom helt plötsligt, molnet i mina lungor, molnet som får mig att vilja slita ut dem, molnet som får mig att vilja skrika och kräkas och gråta och ta sönder saker och mig själv, molnet som jag inte orkar, molnet som inte ska vara här. Jag vill inte, men ändå sitter jag här och gråter och skakar och försöker få mig själv att andas normalt. Andningen blir till darrningar istället. Vet inte vad jag ska göra. Jag avskyr torsdagar. Vi slutar 15 och har tre timmars franska. "Franska". Jag lär mig ingenting .Läraren har inga genomgångar med oss och verkar strunta i oss totalt. Hon försvinner periodvis. Orkar inte. Tänker inte läsa vidare franska sen på gymnasiet. Kommer inte klara den med detta års franskaundervisning.

 

Jag känner själv, hur allting bara lagrats, hur allting lagt sig på hög. Det är nog därför det känns som jag kvävs av mig själv. Det känns som jag inte hör hemma någon stans. Jag har vänner, jag tillhör, jag har en pojkvän som jag värderar så så så så så mycket och som jag är så otroligt rädd om, jag är så otroligt rädd för att förlora honom. 

Han gör mig lycklig, han bryr sig om mig. 

 

Jag orkar inte. Jag måste sova, jag nåste äta bättre, jag måste plugga mer, jag måste ta tag i saker.

Det gör så ont i mig bara.