Lost in the valley without my horses
Han är ganska privat, han berättar gärna inte saker han tänker på och som bekymrar hohnom. Han berättar fragment och jag får små inblickar. Jag inser mer och mer att han är rätt trasig. Att han har mycket att stå i, bara att han ogärna erkänner eller pratar om det. Han släpper in mig lite i taget. Låter mig veta några saker, han säger inte mycket men det lilla han berättar säger mer än om han hade berättat i flera timmar. Han har inte haft det lätt. Jag vill krama honom. Alla har sprickor, alla har någon form av buckla eller spricka. Jag önskar att jag på något sätt kan visa honom den kärlek och tillgivenhet som han inte fått så mycket av.
Jag ska spela och sjunga på julavslutningen.
