det känns som att jag går söner. Jag är så stressad oxh så kluven och jag vill sova tills jag är okej och jag orkar inte, det är skolan och det är var jag bor och jag blir slagen av denna ångest, denna sorg, detta anfall oxh jag vet knte vad jag ska göra. Ibland känner jag mig bara till besvär som om jag liksom inte få plats någonstans och som om jg skyfflas över på andra lch som om jag inye är så bra som folk antar och som om jag egentligen knte förtjänar saker lch allt samlas ihop och så blir det såhär