blew.blogg.se

Jag tänker jättemycket hela tiden, det har jag nog skrivit förut, men jag vill försöka förklara, och detta är för min egen skull, jag måste försöka förstå mig själv. Ibland blir allt så trassligt i mitt huvud för ibland känns det som att jag tänker på flera helt olika saker samtidigt, ibland lyssnar jag på någon som pratar, jag lyssnar och tar in vad personen säger, men samtidigt tänker jag på något helt annat, ibland funkar det, men ibland inser jag att jag inte har lyssnat och istället koncentrerat på det i mitt huvud itsället, ibland händer det, och så blir jag medveten om att det händer. Det är såhär:

 

Någon pratar, och samtidigt, utan någon särskild anledning börjar jag tänka på att värlen kommer gå under någon gång, och hur man kan förhindra det, samtidigt är jag medveten om vad personen säger och det funkar, men sen blir jag medveten om att jag tänker och lyssnar samtidigt och det är där koncentrationen bryts, då när jag inser att jag tänker och lyssnar samtdigt. 

 

Jag brukar tänka på mitt tankessätt lite som lagrena av drömmar i Inception. Det känns som att när jag tänker så går det ungefär 1000km snabbare än när andra tänker, när andra har kommit till det andra tankeslagret är jag redan på det förtiosjätte. Jag vet inte, alla kanske upplever det. Det känns ibland som att innuti mitt huvud finns det en enorm mindmap som exakt hela tiden får nya grenar och utökas och hela tiden expanderas. Det går så fort ibland. 

 

Sen finns det en mängd andra saker om hur jag är som jag inte riktigt vet om det bara är jag, om det bara är i mitt huvud och egentligen inte är på riktigt, eller om alla är så.

 

Situationer analyserar jag också i flera lager, nu kommer jag inte på något bra exempel, men först läser jag av allt runt omkring mig, människor, föremål osv. Sen blir det att jag funderar över människorna, mitt huvud bedömer dem automatiskt, bedömer dem med det första intryck man blivit given av ögonen. Intrycket man får varierar ju från person från person, alla ser likadant, omvandlingen sker först i hjärnan. En person med en grön tröja har en grön tröja, det ser alla (om man kan se färger eller om man kan se överhuvudtaget), men vad den gröna tröjan säger till en är olika. För vissa den gröna tröjan kanske ger association med grönljus, andra kanske tänker på soldater, andra kanske tänker på träd och naturen. För mig kommer allting på en och samma gång, och med ännu mer alternativ. Oftast tar jag in allting omedvetet, och det är nu när jag funderar över det jag tänker att det kanske är lite konstigt. Och nu går jag ner ännu ett lager och tänker att jag kanske faniserar allt detta, att det kanske är såhär människan fungerar?? Men så är det oftast, jag tar in massor massor massor saker på en och samma gång, och i mitt huvud gör jag konnektioner och associationer med en stor mängd helt olika saker. Ibland tvivlar jag på mig själv.

 

Mamma är orolig ibland för att jag är ensam så mycket, att jag ibland försöker undvika att träffa folk, och att jag hellre vill vara ensam på mitt rum. Jag vet inte varför jag är sådan. Jag vet inte om jag alltid har vairt såhär. Jag trivs oftast med att vara på mitt rum, kanske för att jag känner mig trygg här, jag kan vara jag exakt, kanske för att det inte finns någon annan stans jag kan vara som jag vill befinna mig på. Ibland klättrar jag ju på väggarna av rastlöshet, ibland kliar det i mig av ensamhet, men jag vet inte hur det är att tillhöra ett kompisgäng, så jag vet egentligen inte vad jag missar. Och jag vet inte vad man gör när man är med sitt gäng. Jag låter så jävla sorglig. Men jag vill inte göra inbrott, stjäla saker och så vidare. JAg ser ingen mening med sådant. Jag skulle trivas med att bara gå ut och gå och prata, ha picknicks, utforska, fika, bara vara inomhus och lyssna på musik utan att behöva prata. Jag trivs i tystnad, men jag älskar att prata. Jag har dock ett tänk i huvudet att ingen vill göra det jag vill göra, och att folk hela tiden vill ha "kul" och "kul" verkar alltid vara sånt man inte får göra. 

 

Det är en annan grej om mig. Jag har extremt svårt att bryta mot regler när jag vet och förstår varför de finns, och jag inte ogillar dem. Därför tycker folk att jag är feg och tråkig. Jag ser det mer som att jag är mogen nog att inte göra sådant jag skulle ångra sen, som kan få dåliga konsekvenser, och som är allmänt dumt och som man borde ha vett nog att låta bli att göra. Iallafall, oftast trivs jag med mitt eget sällskap, jag är så van vid det. 

 

Jag ska fortsätta skriva om detta någon mer gång, jag har tappat tråden. Jag började skriva innan jag åt middag, och nu är the moment passed. 

 

  

 Rätt olikt det jag brukar lyssna på, men jag har lyssnat igenom lite av deras sånger, och jag älskar de flesta.